Veckorna i slutet av augusti och en bit i september är årets stora mellanrum. Fortfarande gör sig sommaren påmind, med värme och sol. På samma gång finns mer och mer att skörda i skog och trädgårdar. Minnen från sommaren har inte bleknat samtidigt som tankarna på kommande månader blir tydligare.

Mellan vilan för dem som haft semester och arbetsuppgifter, mellan sommarkläderna och höstjackan, mellan ljuset och skymningen.

I år lever vi alla i ett gemensamt mellanrum. Mellan smitta och vaccin, mellan covid 19 och antikroppar, mellan att vara fysiskt begränsad och kunna träffas igen.

Den stora, helt avgörande skillnaden på detta mellanrum är att inget vet när det ska ta slut. Alla är medvetna om när det startade och bröt ut men när är det klart? Och vad är det för liv vi ska leva då? Får vi fortsätta vara i ett mellanrum under flera år?

Jesus närmaste vänner hade flera mellanrum; mellan skärtorsdag och påskdag, mellan påskdag och pingst. Mellanrum som de försökte fylla med en mening. Att vara stilla och vänta. De sökte sig tillsammans och delade väntan gemensamt. De hade ord och löften att bygga sin väntan på. Mellanrummen fick mening endast genom det som Jesus själv hade sagt.

I mellanrummet måste livet gå vidare, vi måste leva, äta, sova, leva i relationer. Vi kan inte upphöra att existera, sätta oss ned och vänta på nåt som ingen vet vad det är. Just nu är livet att fylla mellanrummet med mening. Det är inte enkelt eller självklart hur det ska gå till. Men det finns ingen annan väg framåt.

Församlingen vill erbjuda något som ger mening i detta existentiella mellanrum. Det sker genom de gudstjänster och samlingar som erbjuds men också genom andra möten. Varför inte ringa någon du inte träffat på länge? Skicka ett kort eller ett mejl till någon, föreslå en promenad eller träffas på ett kafé i närheten? Vill några ordna en samling på Moriaberg – välkommen, ta initiativ och bjud in.

Ordna gemensam vandring i svampskogen, plocka äpplen, lingon. Eller möts i en mindre grupp och läs bibeln och be. Om några stycken vill mötas till en corona-säker nattvardsandakt i kyrkan, hör gärna av er!

I mellanrummet får vi söka oss nya vägar, pröva sånt vi inte gjort tidigare. För det är det som är det här mellanrummets välsignelse och förbannelse – vi vet inte när det är över. Men vi måste klara av det, skapa mening mitt i mellanrummet! Något annat är inte möjligt.

Gud, vi börjar inse att saker inte blir som förr,
att vi alla är ute på okända vägar.
Vi ber om din närhet och välsignelse.
Vi ber om mod att leva i mellanrummet och
nåd att skapa mening just där.

Amen

Pär Götefelt, pastor